...faan ta dig...

Jag är så besviken... Tycker att vi fungerat bra ihop, delat glädje och skratt. Du har funnits där för mig och jag har funnits för dig, i vått och torrt. När folk sagt att du egentligen inte är nå bra har jag stått upp och försvarat dig. Har jag känt mig ledsen har du fått mig på bättre humör. Vi har sett så mycket tillsammans, varit till platser som annars jag aldrig skulle ha sett och njutit tillsammans. Jag vet att du blivit gammal, och vi har tillsammans kämpat genom svåra tider men på något sett alltid lyckats ta oss igenom dem. Men nu på senare tid känner jag att du börjat svika mig... Du är inte alls som du varit och ibland riktigt taskig mot mig. Jag vet inte ens vad jag gjort! Jag har verkligen varit generös mot dig och har du behövt något har jag ställt upp med pengar. Du har aldrig behövt betala tillbaka för jag vet att du gör det på andra sätt än med just pengar. Hur kan du då bara skita i mig, och mina behov. Förstår du inte att jag behöver dig?? Jag har många gånger tänkt att; "Faan ta dig.... Jag hittar nån ny! Jag slänger bort dig som andra slänger sopor." Och jag kan säga dig, att jag har någon ny på gång! Det enda som hindrar mig för att totalt skita i dig är just alla minnen. Jag kommer aldrig få någon som dig igen... Du var min första....min enda....trodde jag iaf... Helvete...vi är ju gjorda för varann... Och har genom åren vuxit varandra så nära.. Jag känner dig utan och innan, vet precis vad du vill ha och vad du behöver... Jag kanske inte alltid ha berättat för dig hur mycket du betyder för mig, men vi har haft som en tyst kommunikation och ibland bara behövt titta på varann för att veta vad vi tillsammans vill.

Men det känns som att vi är på väg åt olika håll.... Jag vill en sak, och du vill något annat.... Kanske är det dags för oss att säga farväl till varann.. Kanske har vi vuxit ifrån varann... Blir det inte bättre mellan oss kommer det nog att sluta så... Men du ska veta att inte ens alla pengar i världen är värda mer än dig... Du är och har varit min pärla...mitt skydd för regnet och min kraft på vägen...Fia...